Skadegörare såsom bladlöss och spinnkvalster börjar vakna till liv

Bladlössen och spinnkvalstren börjar vakna till liv och det är hög tid att sätta in biologisk bekämpning mot dessa.

Spinnkvalster

Växthusspinnkvalstren Tetranychus urticae överlever i växthusen över vintern som dvalhonor. Dvalhonorna sitter i skrymslen och vrår i växthusen och vaknar till liv när temperaturen i växthusen ökar. Uppvaknandet kan gå snabbt vid långdagsförhållanden. När spinnkvalstren är aktiva befinner de sig i första hand på undersidan av bladen, där de också lägger sina ägg. De livnär sig på att suga ut växtsaften ur bladet. Symptomen ses som fläckar av små ljusa prickar på bladen som sedan kan bli helt vita och vissna. Det är viktigt att behandla spinnkvalstren tidigt innan de har uppförökat sig eftersom skadorna kan bli omfattande. Biologiska metoder mot spinnkvalster är i första hand rovkvalstret Phytoseiulus persimilis, dessa tar dock inte dvalhonorna. Det kan därför vara bra att inleda med att sätta ut Amblyseius andersoni som fungerar även i lite kallare växthus ner till 6°C. Andra nyttodjur som kan användas mot spinnkvalster är till exempel Neoseiulus californicus, som fungerar bättre vid höga temperaturer längre fram på sommaren. I tomatodling kan det vara svårt att få rovkvalstren att trivas och komplettering med generalisten Macrolophus pygmaeus kan förstärka skyddet. 

Faktablad om spinnkvalster

Bladlöss

Bladlöss kan övervintra som ägg på friland och olika arter kräver olika temperatursummor för att kläckas efter vintern. När det finns risk för inflygning i växthus, beror därför på bladlusart och temperatur. I växthus kan bladlöss finnas kvar som vuxna eller nymfer så länge det finns växter i växthuset. Det är också vanligt att bladlöss kommer in via småplantorna. Om de kommer in med plantmaterialet är det oftast någon av bladlusarterna ”fläckig” potatisbladlus (Aulacorthum solani), persikbladlus (Myzus persicae) eller gurkbladlus (Aphis gossypii). På till exempel petunia är även ”randig potatisbladlus” (Macrosiphum euphorbiae) vanlig.

Ett bra första skydd mot bladlöss är att sätta in steklar. Gärna en kombination av Aphidius colemani, som bland annat äter persik- och gurkbladlus och Aphidius ervi, som bland annat äter potatisbladlöss. Vid konstaterade bladlusangrepp kan sedan flera nyttodjur såsom gallmyggan Aphidoletes aphidimyza, nätvingen Chrysoperla carnea och blomflugor sättas in. Under de senaste åren har resistenta persikbladlöss förekommit och det finns en risk att de persikbladlöss som kommer med plantmaterial har utvecklad resistens mot något eller några av de vanligaste kemiska växtskyddsmedlen.

Faktablad bladlöss

Virussymptom kan vara lätta att missa

Virussymptom på plantor kan se olika ut beroende på vilken växt de drabbar. Ser du oförklarliga symptom på dina plantor kan det därför vara bra att göra ett virustest. Impatiensfläcksjuka, INSV (Orthotospovirus impatiensnecromaculae, syn. Impatiens necrotic spot virus) och bronsfläcksjuka, TSWV (Orthotospovirus tomatomaculae , syn. Tomato spotted wilt virus) är exempel på virus som i vissa fall kan ge okarakteristiska symptom som mörka bladfläckar eller nekroser på stammar och som ibland liknar symtom på näringsbrist. Dessa båda virus sprids primärt via amerikansk blomtrips (Frankliniella occidentallis). Har du inga trips i din odling är risken för att de här virusen sprids mycket liten.

En planta med virus kan aldrig botas men det är viktigt att plocka bort och förstöra den så att viruset inte sprids vidare till andra plantor. Tänk på att även eventuella trips behöver bekämpas om det är ett virus som är tripsburet.