Hur många vargar finns det i Sverige? Vem bestämmer över vargstammen – och varför kostar det mer att ha färre vargar? Vi reder ut några frågor om vargförvaltning, jakt och hur EU:s regler påverkar Sverige.
Hur många vargar finns det i Sverige?
Resultatet från inventeringsperioden 2025/24 visar att det finns cirka 355 vargar i Sverige. Det är en minskning jämfört med förra vintern då inventeringen visade cirka 375 vargar.
Varg, population Skandinavien (naturvardsverket.se)
Varför kostar det mer att ha färre vargar?
De utökade kostnaderna är inte enbart kopplade till förvaltningen av färre vargar utan även till processen för att minska vargstammen. Det är även det Naturvårdsverket har beräknat kostnader för i tidigare regeringsuppdrag. Övervakningen av populationens genetik utökas, vargarna behöver hanteras mer på individnivå och beredskapen för flytt av varg behöver vara större. Det är några av de åtgärder som kan krävas enligt Naturvårdsverkets tidigare redovisning till regeringen. Ju mindre populationen blir, desto fler och mer omfattande behöver de åtgärder som krävs i förvaltningen bli för att gynnsam bevarandestatus för arten ska bibehållas. Därför behöver minskningen av vargstammen också ske stegvis. Effekterna av de ytterligare åtgärder som används behöver dessutom utvärderas och anpassas. Vi vet just nu inte vad det kommer att kosta när vi har färre vargar att förvalta och alla ytterligare förvaltningsåtgärder är på plats.
Vem bestämmer hur många vargar som ska finnas i Sverige?
Det är många som bestämmer om varg, på olika nivåer.
På EU-nivå. Genom vårt medlemskap i EU är Sverige bundet av bestämmelser
på EU-nivå. Varg är en skyddad art under EU:s art- och habitatdirektiv, vilket
innebär att medlemsländer ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus för
arten. Tidigare har varg varit en “strikt skyddad” art under art- och
habitatdirektivet, men det är nu ändrat till “skyddad” art. Flera medlemsländer
i EU har röstat för den här ändringen. Ändringen kan ge medlemsländerna större
handlingsutrymme i förvaltningen, samtidigt som kravet om bibehållande av
artens gynnsamma bevarandestatus fortsatt gäller. EU följer upp att Sverige
lever upp till art- och habitatdirektivet.
På nationell nivå. Riksdagen och regeringen sätter den politiska inriktningen för vargförvaltningen i Sverige.
Naturvårdsverket har nationellt ansvar för vargförvaltningen. Naturvårdsverket bedömer bland annat om arten har gynnsam bevarandestatus, rapporterar referensvärde samt fastställer miniminivåer. Naturvårdsverket delegerar rätten att besluta om skydds- och licensjakt till länsstyrelserna, enligt riksdagens vilja att förvaltningen ska vara regionaliserad. I augusti rapporterade Naturvårdsverket referensvärde 170 för varg till EU, på uppdrag av regeringen.
På regional nivå. Länsstyrelserna har regionalt ansvar för vargförvaltningen och beslutar bland annat om all jakt på varg i sitt län. Om beslut om jakt överklagas prövas de av en förvaltningsdomstol.
Regionalt pratas det om miniminivåer, vad är det?
Miniminivån hänger ihop med referensvärdet och anger det lägsta antalet individer av varg som måste finnas inom ett visst rovdjursförvaltningsområde. Sverige är indelat i tre rovdjursförvaltningsområden; södra, mellersta och norra förvaltningsområdet. I norra rovdjursförvaltningsområdet sätts ingen miniminivå för varg, av hänsyn till rennäringen. Det innebär att referensvärdet fördelas mellan det mellersta och södra förvaltningsområdet.
Det är länen som genom samverkan kommer överens om fördelningen, som Naturvårdsverket sedan fastställer. Nya miniminivåer för varg fastställdes i september 2025.
Varför jagar vi varg i Sverige?
Riksdagen har beslutat att rovdjuren inte får försvåra allt för mycket för tamdjurshållningen och att socioekonomisk hänsyn ska tas. Samtidigt ska de uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. Tätheten av vargar ska minskas där den är som högst och vargförekomst ska begränsas i renskötselområdet och i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel eller skärgårdar. Det är enkelt beskrivet grunden till att vi i Sverige bedriver skydds- och licensjakt. I första hand ska möjliga förebyggande åtgärder vidtas, som exempelvis att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. Både skydds- och licensjakt är viktiga verktyg i viltförvaltningen för att uppnå politikens mål med rovdjursstammarna.
