Råg har störst behov av stråförstärkning

Bland höstsäd har råg störst behov av stråförstärkning. I normala bestånd kan en behandling vara tillräckligt. Detta kan också gälla för lätta jordar där vattenbrist är vanligt och skördebegränsande. I odlingar på kontrakt där tillväxtreglering inte är tillåten är förebyggande odlingsåtgärder mot liggsäd nödvändiga för att inte riskera kvaliteten.

I täta bestånd kan delad behandling vara en lämplig strategi, med den första i DC 30–32. Cycocel Plus och Stabilan (som båda innehåller klormekvatklorid) kan då användas. Andra alternativ är preparat innehållande trinexapak, såsom Moddus M, Moddus Start (eller Moddevo), Trimaxx (eller Optimus), Cuadro NT eller Medax Max (som även innehåller prohexadionkalcium). Behandlingsfönstret för dessa är betydligt längre men med undantag för Moddus Start och Medax Max får preparaten bara användas en gång.  Om det behövs en uppföljande behandling sätts denna in från slutet av stråskjutningen men innan axgången. Anpassa tidpunkt och dos efter hur bra effekt som uppnåddes vid den första behandlingen. Tillväxtreglering med Cerone, Camopsan Extra eller Terpal är möjlig fram till DC 49 och passar bäst som en uppföljande behandling.

Råg är den gröda som svarar bäst på tillväxtreglering, men liksom i alla grödor kan effekten bli svag om tillväxten är dålig som vid torka eller låg temperatur. Behandling som orsakar grönskottsbildning ökar risken för mjöldryga.

Flera syften med tillväxtreglering i höstkorn

Tillväxtreglering i höstkorn kan ha flera syften. I täta bestånd är behovet av stråförstärkning störst i stråsvaga sorter. Behandling mot liggsäd görs lämpligast under första delen av stråskjutningen, förutsatt att tillväxten är god, men är möjlig fram till DC 39. Preparat som innehåller klormekvatklorid är inte registrerade i korn. Istället rekommenderas Moddus M, Moddus Start (eller Moddevo), Trimaxx (eller Optimus), Cuadro NT. Medax Max, som dessutom innehåller prohexadionkalcium, kan vara ett alternativ. I framför allt sexradskorn kan även ax- eller stråbrytning vara ett problem, särskilt om skörden fördröjs och grödan blir övermogen. Tillväxtreglering under sen stråskjutning DC 37–39 med Cerone, Camopsan Extra eller Terpal kan motverka problemet och samtidigt minska risken för liggsäd. Senare behandling fram till DC 49, med nämnda preparat, syftar till att motverka ax- och stråbrytning.

Höstvete 

Med höga skördenivåer behöver mer kväve tillföras och därav följer allt större krav på hög stråstyrka. En gödslingsstrategi där olika hjälpmedel för behov och tilldelning av kväve utnyttjas, i kombination med odling av sorter med hög stråstyrka, är viktigt för att minska risken för liggsäd. Hos ett flertal sorter är stråstyrkan oftast tillräckligt hög. Bland sorterna med mycket god stråstyrka återfinns bland annat Fenomen, Brons, Kask och Norin. Liksom i råg finns odlingskontrakt där tillväxtreglering inte är tillåten. Vid osäkerhet kontrollera först med din köpare vad som gäller.

Behov av tillväxtreglering vid höga skördenivåer kan främst finnas i odlingar med stråsvaga sorter som exempelvis Hallfreda, Hereford och Jonas. Störst effekt på stråstyrkan uppnås oftast vid behandling i början av stråskjutningen DC 31–33, under förutsättning att tillväxten är bra. Fram till DC 32 kan Cycocel Plus eller Stabilan användas. Andra alternativ är Moddus M, Moddus Start (Moddevo), Trimaxx (eller Optimus), Cuadro NT eller Medax Max som alla kan användas under hela stråskjutningen för stråförstärkning. Cerone, Camopsan Extra eller Terpal är ytterligare alternativ men temperaturkravet är högre. Preparaten passar därför bättre om det finns behov av uppföljande behandling.

Vid stora nederbördsmängder på kort tid från att kärninlagringen börjar och under mognaden kan odlingar drabbas av liggsäd trots behandling. Tillväxtreglering är inte någon garanti för att liggsäd helt undviks men odlingssäkerheten kan öka.

Rågvete har litet behov av tillväxtreglering

Erfarenheten är att behovet av tillväxtreglering i rågvete generellt är relativt litet. Ett undantag kan vara hög skördenivå i stråsvaga sorter, som till exempel Probus, vilket kan motivera behandling. I övrigt se höstvete.

Värdera risken för liggsäd 

Risken för att liggsäd kan bli ett problem kan uppskattas med utgångspunkt från flera riskfaktorer. Tabell 1 visar en dansk riskvärdering som har funnits sedan flera år tillbaka. Förebyggande faktorer som till exempel sortval, såtidpunkt och utsädesmängd är givna sedan i höstas. Bland odlingsåtgärderna under våren är strategin för kvävegödsling och styrningen av givor av betydelse för liggsädesrisken. Stora kvävegivor tidigt i täta grödor leder till ökad konkurrens inom bestånden vilket får plantorna att växa på höjden. Anpassning av den totala kvävegivan efter grödans behov, markens leverans av kväve och hur grödan tillväxer är av stor betydelse. Det finns flera verktyg och metoder för att bestämma ekonomiskt och miljömässigt optimal kvävegiva. På lätta jordar är oftast bristen på vatten det som begränsar tillväxten och därmed blir risken för liggsäd vanligen mindre.