Nr 8. Tillväxtreglering i höstsäd

Höstsädesfälten varierar i bestånd i västra Sverige där tidigt sådda fält är bra bestockade. Medan framförallt fält etablerade under sämre och blötare förhållanden har tunnare bestånd. När förutsättningar finns för höga skördenivåer kan tillväxtreglering öka odlingssäkerheten. Störst effekt på stråstyrkan uppnås oftast vid behandling i början av stråskjutningen DC 31–32, men då måste tillväxten vara bra och temperaturen gynnsam. En sammanvägning av olika riskfaktorer för liggsäd kan ge en vägledning om det är motiverat att behandla eller inte. Uppmärksamma att en del odlingskontrakt inte tillåter tillväxtreglering.

Behovet av tillväxtreglering

Bedöm behovet av tillväxtreglering utifrån sortens stråstyrka, planerad kvävetillförsel, jordens mineraliserande förmåga samt historiken av liggsäd. Undvik att behandla om tillväxten är dålig som vid torka eller låg temperatur. För att få en bra effekt av tillväxtreglering bör temperaturen vara över 8-10 C och plantorna ska vara i god tillväxt. Följ upp och utvärdera effekten genom att lämna en obehandlad nollruta i fältet.

Olika behandlingsstrategier med tillväxtregulatorer har provats i 23 försök i höstvete under 2014–2021. Trots att försöken har lagts i riskfält för liggsäd har förekomsten av liggsäd varit liten. I flertalet försök har det inte blivit någon merskörd för behandling. 

Råg har störst behov av stråförstärkning

Bland höstsäd svarar råg bäst på tillväxtreglering. I normala bestånd kan en behandling vara tillräcklig vilket också gäller för råg på lätta jordar där vattenbrist är vanligt och skördebegränsande. 

I täta bestånd och vid högre skördenivåer kan delad behandling vara en lämplig strategi med den första i DC 30–32. Cycocel Plus eller Stabilan kan då användas. Andra alternativ är Moddus M, Moddus Start/Moddevo, Trimaxx/Optimus, Cuadro NT eller Medax Max. Om det behövs en uppföljande behandling sätts denna in från slutet av stråskjutningen men innan axgång. Anpassa tidpunkt och dos efter hur bra effekt som uppnåddes vid den första behandlingen. Tillväxtreglering med Cerone, Camopsan Extra eller Terpal är möjlig fram till DC 49 och passar bäst som en uppföljande behandling.

Flera syften med tillväxtreglering i höstkorn

I täta bestånd av höstkorn är behovet av tillväxtreglering störst i stråsvaga sorter. Behandling mot liggsäd görs lämpligast under första delen av stråskjutningen, DC 31–32. Tillväxtreglering under sen stråskjutning, DC 37–39 kortar översta delen av strået. Detta kan motverka ax- och stråbrytning och samtidigt minska risken för liggsäd.

I DC 37–39 rekommenderas Moddus M, Moddus Start/Moddevo, Trimaxx/Optimus, Cuadro NT, Terpal eller Medax Max. Vid risk för liggsäd behandla tidigare med ovan preparat i DC 31–32. Vid sen eller uppföljande tillväxtreglering fram till och med DC 49 rekommenderas Cerone eller Camopsan Extra. 

Höstvete 

Hos de flesta sorter är stråstyrkan oftast tillräckligt hög men vid kraftiga bestånd av stråsvaga sorter som exempelvis Hallfreda, Hereford och Jonas bör tillväxtreglering övervägas. Bland sorter med mycket god stråstyrka återfinns bland annat Fenomen, Brons, Kask och Norin. 

Störst effekt på stråstyrkan uppnås oftast vid behandling i början av stråskjutningen DC 31–32. Fram till DC 32 kan Cycocel Plus eller Stabilan användas. Andra alternativ är Moddus M, Moddus Start/Moddevo), Trimaxx/Optimus, Cuadro NT eller Medax Max som alla kan användas under hela stråskjutningen. Cerone, Camopsan Extra eller Terpal är ytterligare alternativ men temperaturkravet är högre. Preparaten passar därför bättre om det finns behov av uppföljande behandling.

Rågvete har litet behov av tillväxtreglering

Erfarenheten är att behovet av tillväxtreglering i rågvete generellt är relativt litet. Ett undantag kan vara hög skördenivå i stråsvaga sorter, som till exempel Probus.

Värdera risken för liggsäd 

Risken för att liggsäd kan bli ett problem kan uppskattas med utgångspunkt från flera riskfaktorer. Tabell 1 visar en dansk riskvärdering som har funnits sedan flera år tillbaka. Förebyggande faktorer som till exempel sortval, såtidpunkt och utsädesmängd är givna sedan i höstas. Bland odlingsåtgärderna under våren är strategin för kvävegödsling och styrningen av givor av betydelse för liggsädesrisken. Stora kvävegivor tidigt i täta grödor leder till ökad konkurrens inom bestånden vilket får plantorna att växa på höjden. Anpassning av den totala kvävegivan efter grödans behov, markens leverans av kväve och hur grödan tillväxer är av stor betydelse. Det finns flera verktyg och metoder för att bestämma ekonomiskt och miljömässigt optimal kvävegiva. På lätta jordar är oftast bristen på vatten det som begränsar tillväxten och därmed blir risken för liggsäd vanligen mindre.