Om Jessica Stegrunds otydlighet

Det är första veckan i september. Morgonluften är klar och ger tydliga konnotationer av bokmässa, stålblå himmel, ha vilken jacka man vill och nystart. Den enda månaden på året för civiliserade människor har inletts. 

Men det var också en spännande vecka för Sverige. Lars Trägårdh har till sist presenterat sin lista över saker som är typiskt svenska. Det blev bangers som Gösta Berlings saga, pappamånaden, Kungliga slottet och Svenska Akademiens ordlista. 

Äntligen är det fullständigt kristallklart vad det är att vara svensk. Eller åtminstone att det handlar om saker som hänt någon gång mellan ”medeltiden och 1975”. 

Landets samtliga demensboenden gjorde alltså kollektivt vågen.

Minister i sexfälla

Mindre kristallklart tycks det, enligt både vår kulturminister och statsminister, vara vad Sverigedemokraten Jessica Stegrud egentligen menade när hon skrev ”Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt.”

Den utlösande händelsen var alltså att hon sett kulturminister Parisa Liljestrand och toppsossen Lawen Redar på TV. 

Utspelet fick flera moderater att slå bakut. Migrationsminister Johan Forssell undrade uppbragt vad som menades trots att det säkert fanns flera till honom närstående som kunde förklara.

Carl-Oskar Bohlin, blev så till sig att han blandade ihop begreppen hundvissla med honungsfälla. Vår minister för civilt försvar anklagade följaktligen SD för att ha satt i system att medelst så kallade ”femme fatales” anlägga så kallade ”sex traps”.

Ulf Kristersson, han förstod ingenting. ”Tala klarspråk”, sa statsministern irriterat.

Mycket otydligt

När kulturministern återvände till Aktuelltstudion underströk hon vid hela nio tillfällen att det faktiskt var mycket viktigt att vara tydlig.

”Jag tycker att det är väldigt märkligt att man är så otydlig som hon är, varför väljer man att fokusera på etnicitet hos dem som har en sakdebatt?” sa Liljestrand. 

Stegrud hade precis innan sändning förtydligat sig genom att säga att det hela handlade om en ”spaning om vår samtid”.

Ett brett spektrum av politiska tänkare

Aktuellt hade, för att diskutera frågan vad Stegrud egentligen menat, plockat in ett brett spektrum av tvärpolitiskt ideologiska tänkare hela vägen från SvD:s ledarsida till Sverigedemokraternas propagandakanal Riks.

Vi befann oss alltså nu i en sorts brunblå variant av den gamla Pentagon-sketchen ”Vi som inte kan någonting om Selma Lagerlöf”. Men där den nykanoniserade och Nobelprisade författaren ersatts med ”rasism”. Det enda ord absolut ingen i studion, från programledare ända ut till studions ideologiska vänsterfalang – alltså Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl – ville ta i sin mun.

Lifvendahl landade i att problemet här var mötet mellan Moderaternas liberala och individualistiska värderingar och Sverigedemokraternas vänsterliknande kollektivism som kunde göra ont.

Problemet med rasism är nämligen att den är kollektivistisk, inte att den – som man skulle kunna tro – är rasistisk.

Body builder-nazister

Kanske kunde någon i studion ha lyft Stegruds nära kopplingar till den högerextrema mediesfären? Att hon bara några dagar tidigare avslöjats med att dela content på sociala medier från en svensk världskänd body builder-nazist?

Vad mer behöver ni i underlaget för att det ska bli tydligt vad som händer? Heilande i plenisalen? Hemmasnickrade dödsläger?

Kunde kanske någon ha påtalat att om en representant för regeringsunderlagets största parti reagerar så här mot en toppsosse samt en minister och ingen bryr sig – vad sänder då det ut för signaler att det är ok att säga om människor som INTE är makthavare?

Ett barn kunde räknat ut det

Att helt ducka ordet rasism i sammanhanget, när vi talar om en politiker som närmast framstått som Ny demokrati-politikern John Bouvin för ett nytt millenium – i en tid när fler och fler politiska företrädare öppet formulerar sig som att de knäckt fjärde fredagsbiran framför Nordfrontchatten – omöjliggör att reda ut vad hon faktiskt menade.

Även om ett barn kunde räknat ut det.

Efteråt kunde alla andas ut. Tidö-samarbetet stod starkt. Ulf Kristerson tyckte inte det här riktigt var hans huvudvärk.

Dagens Nyheter kallade det att statsministern låg i konflikt med Åkesson, en oerhört hovsam omskrivning för att lägga sig platt. 

Samtidigt på SVT

Vad SVT:s egna politiska kommentatorer gjorde när allt detta hände?

De var fullt upptagna med att, samma kväll, sitta i egna programmet Politikbyrån och diskutera den spännande och glödheta politiska frågan ”hade Jimmie rätt?”

Sverige går mot valår. Det kommer bli en wild ride.

Johannes Klenell,
kulturredaktör.