Annika Feltons intresse väcktes när kollegor på SLU kunde
visa på en historisk nedgången av utbredningen av ljungväxterna blåbär, lingon
och ljung (Ericaceae) i svenska skogar.
– Ungefär samtidigt såg vi också att ljungväxterna
är viktigare än vad vi tidigare förstått, inte bara för älgen utan också för
andra hjortarter. Då bestämde vi oss för att gräva djupare i relationen mellan
skogsskötsel och de här arternas förekomst och tillväxt, i ljuset av deras
betydelse som föda för våra stora växtätare.
Tidigare studier hade visat att blåbärsris är en viktig föda
för älgar och rådjur, men främst som reservföda på vintern, och man kunde inte
se att de åt ljung eller lingon. Men när forskarna i Erica analyserade
innehållet i djurens magar hittade de lika stora andelar av lingon, blåbär och
ljung.
– Jag blev ganska förvånad, vi både dubbel- och
trippelkollade resultaten, men det stämde. Det är svårt att identifiera de här
små fragmenten i magarna, men i lupp ser de ganska annorlunda ut.
En annan studie, av viltforskaren Robert Spitzer, visar
också att bärris är viktig föda för såväl älg som andra hjortdjur, och det
under hela året, inte bara på vintern.
– Hans studie bygger på data från Nordmaling i
Ångermanland och jag gjorde min i Götaland och södra Svealand. Nu vill vi ta
reda på hur det ser ut i andra delar av Sverige. Vi vill också hitta
DNA-markörer som identifierar växtarterna, i dag kan vi bara se att de hör till
Vaccinium.