Temanummer med fullt fokus på nationell förteckning

Kära IAS-kolleger,

Denna specialutgåva av nyhetsbrevet handlar i sin helhet om den nationella förteckningen över invasiva främmande arter som vi äntligen har fått på plats. Arbetet har, som ni vet, pågått under många år och inneburit både komplexa frågeställningar och olika hinder längs vägen. Som vid många långdragna och omfattande projekt så finns det även i denna förteckning vissa brister. Men vi vill här fokusera på den stora betydelsen och framgången det trots allt innebär att en nationell förteckning nu är på plats! Det ger förutsättningar för att under kommande år utveckla och förbättra innehållet – inte minst genom de värdefulla inspel vi får från er som jobbar praktiskt med genomförandet av regelverket.

Vi passar på - eftersom det inte blir något ytterligare nummer före sommaren och tiden går fort - att önska er alla en fin och avkopplande sommar när det är dags! 

Vi ses i höst!

Henrik Lange (Naturvårdsverket) och Lina Tomasson (Havs- och vattenmyndigheten) 

Vattenlevande arter

• Brun dvärgmal   
• Silverruda
• Muksun 
• Peledsik 
• Vattenpest 
• Amerikansk hummer  
• Marmorkarp 
• Prickig dvärgmal 
• 10 stycken arter av Väderfiskar
• Svartmunnad smörbult 
• Sjögull 
• Puckellax
• Knölskallelöja 
• Storhuvad smörbult 
• Apelsinläpp 
• Kinesisk dammussla 

Landlevande arter 

• Blomsterlupin 
• Sandlupin 
• Vresros 
• Kaukasiskt fetblad   
• Sibiriskt fetblad  
• Strandkotula 
• Spärroxbär 
• Kanadensiskt gullris 
• Höstgullris 

Mer om de landlevande arterna (naturvardsverket.se)

Om hanteringsprogram och arter med stor spridning

Vad innebär det att arter har stor spridning? Och vad är ett hanteringsprogram? 

Som huvudregel ska medlemsstaterna vidta åtgärder för snabb utrotning när invasiva främmande arter på EU:s förteckning upptäcks inom territoriet (artikel 17 i EU-förordningen), men särskilda regler gäller för EU-förtecknade arter som redan har stor spridning i landet. Motsvarande gäller nu när den nationella förteckningen är fastställd och flera av de nya arterna är redan väl etablerade i landet. De särskilda åtgärderna som gäller för dessa arter kallas för hanteringsåtgärder, och ska syfta till långsiktig hantering av arterna som minimerar deras skada på biologisk mångfald, ekosystemtjänster och i de fall det är relevant, människors hälsa och ekonomi. En beskrivning av dessa åtgärder fastställs i ett hanteringsprogram. Vilka dessa åtgärder är och hur de tillämpas varierar från art till art. I nuläget finns enbart hanteringsåtgärder fastställda för signalkräfta i ett hanteringsprogram från Havs- och vattenmyndigheten, där riktlinjer för hur, var och när arten tillåts fiskas framgår. 

Remiss i sommar eller i höst

Naturvårdsverket arbetar under våren med att ta fram förslag på hanteringsprogram för de landlevande växter som i dagsläget omfattas av EU-förteckningen och som har stor spridning i Sverige: jätteloka, jättebalsamin, parkslide, jätteslide och hybridslide. Förslaget kommer att skickas på remiss under sommaren eller hösten. 

Håll ögonen öppna i kommande nyhetsbrev för mer information! 

Läs mer:

Arbete med arter med stor spridning enligt EU-förordning om invasiva främmande arter

Hanteringsprogram för signalkräfta

Kontakt: Johan Linnander, Naturvårdsverket. 

Arter som kan finnas på tak och parker: Sibiriskt och kaukasiskt fetblad

Bland de arter som nu finns på den nationella förteckningen och har förbjudits finns två vanliga komponenter i så kallade gröna tak, nämligen arterna sibiriskt och kaukasiskt fetblad. Båda omfattas av undantag eftersom de är så ofta förekommande i just gröna tak/sedumtak. 

Undantagen innebär att exemplar av arterna som antingen redan används i tak eller kommer användas under de första tre åren efter förbudens införande, är undantagna från utrotningsplikten. Det betyder att befintliga och nyligen beställda eller planerade gröna tak “lämnas i fred” och branschen får tid på sig att ta fram ersättningsarter. 

De förekomster av fetblad som finns på marken är däremot inte undantagna. Eftersom båda arterna är vanligt förekommande även i parker och prydnadsodlingar så behöver statliga, kommunala och regionala markägare/nyttjanderättshavare se över vad som finns på den mark de har rådighet över. 

För privata markägare

Precis som med övriga arter på nationell förteckning behöver privata markägare/nyttjanderättshavare inte nödvändigtvis ta bort etablerade bestånd, men de ska vidta åtgärder för att förhindra spridning från den egna fastigheten. Eftersom båda fetbladsarterna kan spridas med fåglar, innebär det i praktiken ofta att man behöver avlägsna arterna för att säkerställa att de inte sprids.

Läs mer om arterna: 

Kaukasiskt fetblad

Sibiriskt fetblad

Kontakt: Henrik Lange, Naturvårdsverket. 

Artspecifika undantag för vresros 

Vresros (Rosa rugosa) är en av de mest problematiska invasiva främmande landväxtarterna i Sverige. Den etablerar sig lätt på sandiga marker där den kan förändra habitatet genom att stabilisera sanden och beskugga miljön. Den sprider sig vegetativt på platsen där den introducerats genom rotskott men vresrosen kan även sprida sig längre distanser med de frön som finns i nyponen. 

Nu är arten en av de nio landlevande arterna som omfattas av förbuden enligt den nya nationella förordningen. Dock gäller vissa artspecifika undantag, enligt 3 kap. 7 §. Frösterila hybrider med Rosa rugosa undantas förbuden om att föras in i landet, hållas, transporteras, släppas ut på marknaden, användas eller utbytas, tillåtas reproducera sig och växa, eller att släppas ut i miljön. 

Vägledning kommer

Naturvårdsverket kommer att ta fram vägledning om vilka hybrider och sorter av Vresrosen (Rosa rugosa) som ska undantas från förbuden.

Kontakt: Peter Dalin, Naturvårdsverket.