Inflationen har tagit ett skutt de senaste månaderna, såväl
globalt som i Sverige. I Sverige handlade spiken i inflationen initialt nästan
uteslutande om direkta effekter av stigande energi- och livsmedelspriser. Kärninflationen
(KPIFE), det vill säga inflationen rensad från volatila energi- och
livsmedelspriser, var påfallande konstant.
Från januari har vi dock kunnat notera att priser i andra
varugrupper, stigit ordentligt; så kallade andra-ordningens effekter. Följden
har blivit att kärninflationen i februari nådde fyra procent.
KPIFE är ett sätt att rensa för tillfälliga utbudschocker
till inflationen. Det är lätt att inse att även priserna på andra varugrupper
påverkas av energi- och livsmedelspriser.
Transportpriser stod i mars för nästan 25 procent av
inflationen eller 1,4 procentenheter. Det är rimligt att utgå ifrån att
stigande energi- och bränslekostnader har haft en stor inverkan på priser inom
transporttjänster. Adderar vi hela ökningen av transportkostnaderna till
kärninflationen blir bidraget från utbudschocker till inflationen i mars 4,2
procentenheter eller drygt 2/3.
Med liknande argument som ovan är det rimligt att anta att
stigande livsmedelspriser varit en bidragande faktor till det ökande bidraget
från restaurang- och hotellpriser.
I mars bidrog dessa med knappt 0,4 procentenheter till
inflationen. Skulle vi bara tillskriva hälften av bidraget till stigande
livsmedelspriser, summerar de direkta och indirekta effekterna av
utbudschockerna till 4,4 procentenheter eller nästan 75 procent av inflationen.
