Generella råd för alternariabehandling i stärkelsepotatis, odlarstudie av Linnea Stridh, SLU/Lyckeby.

Jordarten har stor betydelse för smittotrycket

Odlarstudier visar att det vanligtvis inte är lönsamt att behandla mot Alternaria solani (A. solani) i fält med en sandhalt under 80 procent, eller lerhalt över 10 procent. Risken för angrepp av torrfläcksjuka är störst i fält där angrepp tidigare förekommit och där det odlats mycket potatis. Skadorna blir också störst i stärkelsepotatis där en stor del av skördetillväxten sker under augusti–september. Angreppen i matpotatis leder däremot sällan till skördeförluster på grund av den tidigare avmognaden. För industripotatis som inte går till stärkelse finns inga försöksresultat, men om den skördas sent och gödslas måttligt kan bekämpning vara motiverad.

Bild 1 och 2. Angrepp av A. solani ger mörkbruna fläckar som oftast avgränsas av bladnerverna. I fläckarna finns linjer som påminner om höjdlinjer på en karta. Observera att det är lätt att förväxla med andra bladfläckar!

Förväxlingsrisken med andra bladfläckar är stor

Två arter av Alternaria kan förekomma i odlingarna. Alternaria solani kan angripa friska blad och Alternaria alternata lever på skadad eller död bladvävnad. Det är A. solani som orsakar torrfläcksjuka och det är bara den arten som kan behöva bekämpas. Därför är det viktigt att ta reda på vilken av svamparna som orsakar fläckar på bladen. Fläckarna kan ofta vara svåra att skilja åt från en del fysiologiska fläckar, ozonskador och fläckar av t.ex. magnesium-, mangan- och kaliumbrist. Det är därför viktigt att försäkra sig om att det verkligen är A. solani, eftersom det bara är den svampen som har ett epidemiskt förlopp och som får blasten att vissna ner snabbt.

Bekämpningstidpunkt

I fält med stärkelsepotatis där kraftiga angrepp av torrfläcksjuka tidigare förekommit bör den inledande bekämpningen göras förebyggande 7–8 veckor efter potatisens uppkomst, d.v.s. ofta i mitten av juli. I stärkelseodlingar kan det vara aktuellt att fortsätta med behandlingar till slutet av augusti.

I fält där det tidigare inte förekommit angrepp påbörjas den första behandlingen om och när de första symptomen hittas, oftast i andra halvan av juli eller senare.

Bekämpningsstrategier

Växla mellan preparaten Propulse, Revyona och Narita. Vid mindre angreppstryck kan 1–2 bekämpningar vara tillräckligt och då är det lämpligt att senarelägga första behandlingen. I en del fall är det möjligt att helt avstå behandling, exempelvis om det inte odlats potatis på länge i det aktuella fältet eller om fältet har högt lerinnehåll/låg sandhalt. Vid högt smittotryck kan fyra bekämpningar behövas, med 14 dagars intervall.

Revyona får användas två gånger per år och har endast tre dagars karenstid. Propulse får användas högst två gånger per år, men bör på grund av resistensrisk endast användas en gång. Propulse har 21 dagars karenstid och kan därför inte användas nära upptagning.

Narita är en ren difenokonazol-produkt och har därför effekt mot A. solani. Revus Top är en kombinationsprodukt som både har effekt mot bladmögel (mandipropamid) och A. solani (difenokonazol). Observera dock att det förekommer resistens mot mandipropamid och att produkten därför ska blandas med annat bladmögelpreparat. För mer info se även växtskyddsbrev nr 21, om potatisbladmögel.

Alternera med Revyona som är en ny typ av triazol och Propulse, som innehåller två verksamma substanser, fluopyram (SDHI-produkt) samt protiokonazol (triazol).  

Resistens hos A. solani mot strobiluriner (Amistar och Mirador) och mot boscalid i Signum har konstaterats på flera platser i framförallt södra Sverige och då även med försämrade fälteffekter. Därför rekommenderas inte dessa produkter längre, när det finns andra alternativ.

Maxdoser av aktiv substans

Om man använder flera preparat under säsongen som innehåller samma aktiva substans måste man ta hänsyn till hur mycket de innehåller, så att den totala mängden aktiv substans inte blir för hög. Se vidare i Bekämpningsrekommendationer, svampar och insekter 2024 , sidan 111.