Förhandlingarna om innehållet i regeringens politik de
närmaste åren pågår just nu för fullt och troligtvis blir slutresultatet en
detaljerad överenskommelse mellan flera partier. Det ser alltså ut som att
koalitionsavtal är här för att stanna inom nationell politik. Denna gång lär dock förhandlingarna inte bli lika segdragna som för fyra år sedan. Krisläget för
Europas säkerhet och energiförsörjning samt det uppkommande EU-ordförandeskapet
är faktorer som driver upp tempot för Ulf Kristerssons regeringsbildning.
Här är de tio viktigaste punkterna i ett komprimerat format
–
En ny planeringsomgång för kommande 12-årsplan står
redan för dörren. Regeringen bör snarast tillsätta en parlamentarisk kommitté
med uppdrag att ta fram en ny modell för infrastrukturplanering och
finansiering av nya stora projekt, som kan tillämpas i nästkommande
planeringsomgång 2026-2037.
Energikrisen är ett faktum och fossilberoendet gräver
stora hål i statskassan. Med transporteffektiviteten som drivkraft för kan
högre energi- och klimateffektivitet uppnås. Trafikverket bör få uppdrag
att fortsätta sitt arbete för ett intermodalt godstransportsystem där
järnvägen och sjöfarten nyttjas optimalt.
Kortare bygg- och genomförandetider. Bygg och underhåll
mer i snabbare takt. Risken är nu uppenbar att regering, riksdag och
Trafikverket kommer att behöva hantera ett antal ofullbordade och inte
fullt finansierade projekt i olika delar av landet vid den nuvarande
planperiodens utgång 2033.
Näringslivspotten som infördes i nationell plan
2018-2029 har stor betydelse för snabbare beslut om enklare
trimningsåtgärder kopplade till industrins behov. Potten borde fördubblas
och arbetssättet borde kopieras till införandet av en punktlighetspott,
avseende snabbare beslut om konkreta åtgärder för enklare
trimningsåtgärder som verkligen kan öka punktligheten.
Införandet av ERTMS i Sverige måste få en kommersiellt
sund implementering utan ytterligare fördyringar på grund av lång genomförandetid
med kostnadsdrivande parallella system. Statens medfinansiering av
ombordutrustning vid införandet av ERTMS måste lösas i detta sammanhang.
Sverige bör ta rygg på Tyskland när ett nationellt beslut fattas av vår
betydelsefulla granne söderut.
Genomförandet av längre, tyngre och större tåg bör
påskyndas. Utnyttja tågens längd, vikt, bredd och höjd på ett optimalt
sätt. Tre etapper ligger sent i infrastrukturplanen och kommer att
påbörjas först under åren 2028--2033. Den utgående riksdagen stöttade
detta synsätt i somras genom Trafikutskottet gjorde ett tillkännagivande
till regeringen om att: ”regeringen bör se till att det vidtas åtgärder
för att, med stöd i de utredningar som har genomförts och de beslut som
redan har fattats, säkerställa att längre och tyngre tåg skyndsamt tillåts
på ett funktionellt och sammanhållet järnvägsnät i hela Sverige”.
Regeringen bör ge uppdrag till Trafikverkets att ta
fram en långsiktig underhållsplan på minst 12 år och därmed avbetala
underhållsskulden som för närvarande uppgår till 45 miljarder kronor bara
på järnvägen.
Vid byggande av nya stambanor och nya järnvägar i
Sverige bör regeringen föreslå att kostnaderna för utbyggnaden minskas
genom användning av ny byggteknik som också möjliggör snabbare utbyggnadstakt
och snabbare effekthemtagning.
Betydelsen av väl fungerande infrastruktur över
nationsgränserna kan inte underskattas för en öppen ekonomi som den svenska.
Detta aktualiserar ett fortsatt och förstärkt näringspolitiskt perspektiv
på infrastrukturen. Det handlar om att se perspektiven stråk, noder och
flöden. Och dess betydelse för kopplingar nationellt – internationellt.
En expertgrupp bör få i uppdrag att göra en översyn av
de samhällsekonomiska kalkylmodellerna vad gäller kalkylvärden,
godstidsvärden och kalkylräntor.
